Med sitt nya album "The Electric Warlock Acid Witch Satanic Orgy Celebration Dispenser" bygger Rob Zombie på gamla styrkor. Rob Zombie brukade vara väldigt populärt, åtminstone för mig, eftersom "Hellbilly Deluxe" var fantastiskt redan 1998. Efter det var det tyvärr inget album av den vilda industriella skaparen som verkligen fascinerade mig. Förutom sin musik kunde han alltid övertyga mig som regissör, vilket förmodligen gjorde att jag alltid följde hans kreativa verksamhet. Även om med slutsatsen att hans musik halkade lite ut i betydelse för mig. Med "The Electric Warlock Acid Witch Satanic Orgy Celebration Dispenser" eller "TEWAWSOCD" för kort, är han också tillbaka på avtryckaren musikaliskt och visar vad han har!
Varje album sedan «Hellbilly Deluxe» har innehållit den ena eller den andra låten som var riktigt bra, men tyvärr kunde mästaren inte längre knyta an till den tiden eller ens med White Zombie-album. Men "TEWAWSOCD" var inte att vänta, för Rob Zombie ger alla otrogna fingret och ger dem ett sådant slag som man inte kommer att återhämta sig från så snabbt. «The Last Of The Demons Defeated» är en 90 sekunder lång introduktion som gör det tydligt vad Zombie vill uttrycka med sitt verk. Tunga gitarrer, freaky, läskiga ljud och den höga industrikonsten är tunga och gör det direkt klart att Rob Zombie inte har lämnat sin väg. Som bekant var mannen aldrig avsky för skräck och vad hände med den andra låten «Satanic Cyanide! Mördaren rockar på!" revealed är en skräckfilm i den mest positiva bemärkelsen. Hur återhållsamt låten än kan börja utvecklas den lika förtryckande och morbid som den körs. Balansen mellan förvirrade ljud, zombies som spökar sång och våldsamt bullriga väggar är fascinerande. På 2:58 minuter trollar Zombie även fram milda element ur hatten, som är perfekt integrerade i de annars så oförskämda låtarna.
«The Life And Times Of A Teenage Rock God» syftar å andra sidan bara till att chocka. Du känner dig förtryckt, hotad och ser ond i ansiktet. Vissa paralleller till Rammstein och deras hitalbum "Sehnsucht" går inte att förneka, men anklagelser om plagiat kommer absolut inte att dyka upp. "Well, Everybody's Fucking In A UFO" hördes redan som pre-singel och lika skeptisk som jag var till numret på den tiden, jag förstår den här låten lika bra nu. Den representerar albumet mästerligt och i det övergripande sammanhanget verkar det vara det bästa valet för en singel. "A Hearse Overturns With The Coffin Bursting Open" presenterar ett mellanspel som ger tid att andas. Det instrumentala spåret verkar rent ut sagt skört bland låtarna på det här albumet. När Zombie tar tag i en akustisk gitarr och visar sig vara bräcklig, måste du fråga dig själv om det finns lite romantiskt bakom roughneck. Med «The Hideous Exhibitions Of A Dedicated Gore Whore» firas ordens frihet. Om du behöver hjälp med obehagligt ordförråd kan du få din gratis lektion här, ackompanjerad av en Hammondorgel! "Medication For The Melancholy" piskar sedan fram igen och visar beslutsamheten i hans arbete, "Get Your Boots On! That's The End Of Rock And Roll" har redan en partykaraktär och "Super-Doom-Hex-Gloom Part One" visar sig vara den mest kompakta låten på det 12-spåriga albumet. Men Doom kan också implementera Rob Zombie, som "Wurdalak" visar. Där det finns ren förstörelse och gränslöst kaos, känner den här mannen sig hemma.
Rob Zombie - Tja, alla knullar i en UFO (Explicit) (Lyric Video)
Kraftfulla gitarrer möter dunkande trummor, Musse Pigg passar bra till gregorianska sånger ("Satanic Cyanide"), electronica-insatser krockar inte med akustiska gitarrer, moshpit på dansgolvet och lyriska passager löser upp rockåskvädret gång på gång. De medvetet skapade topparna och dalarna, den elektroniska bakgrundsmusiken och den övertygande projektledaren gör albumet till ett mästerverk som lätt kan konkurrera med det sista mycket framgångsrika studioalbumet! Electric Warlock Acid Witch Satanic Orgy Celebration Dispenser är ett fascinerande verk som ger inblick i Rob Zombies hjärna. Snille och galenskap brukar gå hand i hand, som man brukar säga, och efter denna råa och konstiga musikaliska odyssé kan man bara hålla med om det. Där andra band och musiker ofta tappar kvalitet i slutet av en groove-bärare kan jag bara säga att just den andra halvan av verket är djävulskt bra. Ett album som är ett av den här mannens bästa, om inte hans bästa verk.
Tracklist:
- The Last Of the Demons Defeated
- Satanisk cyanid! The Killer Rocks On!
- Livet och tiderna för en tonårsrockgud
- Tja, alla har en UFO
- En likvagn vältar med kistan som brister öppen
- De hemliga utställningarna för en dedikerad hora
- Läkemedel för melankoli
- I den helgade vampyrens tid blir vi alla höga
- Super Doom Hex Gloom del ett
- I benhögen
- Få dina stövlar på! Det är slutet på rock and roll
- Vurdalak
[rwp-review id=»0″]
Mer till dig:
"Dravens Tales from the Crypt" har varit förtrollande i över 15 år med en smaklös blandning av humor, seriös journalistik – för aktuella händelser och obalanserad rapportering i presspolitiken – och zombies, garnerad med massor av konst, underhållning och punkrock. Draven har gjort sin hobby till ett populärt varumärke som inte kan klassificeras.
Min blogg var aldrig designad för att sprida nyheter, än mindre bli politisk, men med aktualiteter kan jag bara inte låta bli att fånga upp information här som annars är censurerad på alla andra kanaler. Jag är medveten om att designsidan kanske inte verkar "seriös" för många i detta avseende, men jag kommer inte att ändra detta för att tillfredsställa "mainstream". Den som är öppen för icke-statskonform information ser innehållet och inte förpackningen. Jag har försökt tillräckligt med att förse folk med information under de senaste 2 åren, men märkte snabbt att det aldrig spelar någon roll hur det är "paketerat", utan vad den andra personens inställning till det är. Jag vill inte lägga honung på någons mun för att möta förväntningarna på något sätt, så jag kommer att behålla den här designen för förhoppningsvis kommer jag någon gång att kunna sluta göra dessa politiska uttalanden, för det är inte mitt mål att fortsätta så här för alltid 
Jag lämnar upp till var och en hur de hanterar det. Du är välkommen att kopiera och distribuera innehållet, min blogg har alltid legat under WTFPL-licens.
Jag tycker det är svårt att beskriva vad jag faktiskt gör här, DravensTales har blivit en kulturblogg, musikblogg, chockblogg, techblogg, skräckblogg, rolig blogg, en blogg om hittade artiklar på internet, internet bisarr, skräpblogg, konstblogg, varmvattenberedare, zeitgeist blogg genom åren , Skrotblogg och greppväska blogg kallas. Allt som är rätt ... - och ändå inte. Huvudfokus för bloggen är samtida konst i ordets vidaste bemärkelse.
För att säkerställa driften av sajten är du välkommen att Gör en donation med kreditkort, Paypal, Google Pay, Apple Pay eller direktdebitering/bankkonto. Stort tack till alla läsare och supportrar av denna blogg!
