Europaturnerna i Black Label Society innehåller ofta inte många datum i Schweiz och så jag var glad när det första tillkännagivandet av föreställningen i Z7 av "Catacombs of Black Vatican" turné. Black Label Society är ett hårdrocksband från staterna som leds av den hårige jättegitarrguden Zakk Wylde. Det verkade som en evighet sedan det här bandet senast besökte Schweiz och det märkte man på den stora publiken den lördagen. Äntligen Zakk Wylde igen, äntligen Black Label Society igen och pojkarna lät det slita att väggarna i Z7 bara skakade!
Zakk Wylde var leadgitarrist för Ozzy Osbourne under många år och när Osbourne bestämde sig för att ta en förmodligen längre paus efter albumet Ozzmosis i slutet av 90-talet var det en möjlighet för Zakk Wylde att ägna sin tid åt sidoprojekten Pride and Glory och Tillägnad "Zakk Wylde's Book of Shadows". Slutligen, 1998, lanserade Wylde "Hell's Kitchen" och började arbeta på albumet "Sonic Brewery", där delar av låtmaterialet kom från en session med Guns N' Roses. Det kompletta konstverket och låtarna var redan satta när det stod klart att namnet "Hell's Kitchen" inte kunde säkras och därför döptes projektet om till "Black Label Society" av preferensen för whisky. Black Label Society är alltså fortfarande Zakk Wyldes soloprojekt och på albumen brukar han spela alla instrument själv förutom trummorna, men live använder han medmusiker.
Black Label Society "The Blessed Hellride" Z7 Pratteln 14-03-2015
Denna lördagskväll befann sig många gamla men också nya Black Label Society-fans i den slutsålda Z7. Kvällen inleddes av Crobot, heavy metal-bandet från USA&A kan göra mål relativt snabbt med sin mix av klassisk rock och metal. Med låtar a la "Nowhere To Hide" behärskar sångaren Brandon Yeagley den perfekta poseringen och kan snabbt vinna publiken. Crobot gjorde en solid prestation och banade väg för Black Tusk, som på något sätt inte riktigt passade in i öppningsakten. Deras musik är någonstans mellan metal, thrash, doom och sludge. Så grovt, otäckt och tungt, med ganska många kontrabastrummor och även den tvåstemmiga sången är verkligen ett unikt försäljningsargument. Tyvärr låter bandet ganska monotont, trist, smutsigt och helt enkelt tråkigt i längden och tyvärr kan bara delar av publiken bli entusiastiska över bandet. Majoriteten bara stirrar på scenen och ger ibland artighetsapplåder, stämningen är annorlunda.
En banderoll med Black Label Society-logotypen höjdes sedan för att dölja scenen något. Det var inte till stor nytta, för man kunde se underbart förbi sidorna. Allt var förberett och kontrollerat och det stod redan här klart att det inte blir tyst. Bandet var absolut i toppform. redan i första låten efter introt kunde man känna energin från scenen. Introt spelades, följt av sirener och den passande titeln "The Beginning? Äntligen". Med ett kristallklart sound och en massiv scennärvaro blåser bandet fansen rakt i väggen och lägger genast till fler breakers med dunkande "Funeral Bell" eller "Bleed For Me". Publiken darrar och firar varje låt, samtidigt som bandet stödjer detta med nästan perfekt spel- och poseringsglädje. Naturligtvis, efter «Damn The Flood» kan Zakk Wylde inte låta bli att bränna ner vad som känns som en kvarts gitarrsolo, gitarrporr deluxe. Om du gillar det... det jag definitivt har att klaga på den kvällen är att det inte fanns någon burköl och av någon anledning var du tvungen att vicka svampiga plastmuggar genom den proppfulla Z7:an.
Zakk Wylde Solo (extrait 1) Z7 Pratteln 14/03/2015
Basisten John DeServio har varit med i bandet ett tag och sprudlar av energi. Skäggig och som ett litet rumeplstiltskinn rusade han på sidan. Men han tog aldrig blicken från sina fem strängar. Det mannen med de djupa tonerna gjorde var fantastiskt. Detsamma gäller Dario Lorina, den nya gitarristen i bandet. Ynglingen visste hur man använder sitt instrument och var tänkt att ha sitt stora framträdande i en mycket speciell låt. Chad Szeliga hade honom också på trummor. Även om det inte fanns något trumsolo så kom det ett mäktigt åska från bakgrunden. Kontrabasen bultade kraftfullt och gav rätt tryck. Men huvudfokus låg helt klart på mästaren själv, Zakk Wylde övertygade med en fantastisk hantering av sina gitarrer och det hade han gott om. Ett särskilt nära band påvisas bland fansen, vilket Zakk själv gång på gång framhåller, trots allt är de alla "en familj". Det är bland annat så "färgerna" skapas, MC-klubbliknande plåster som många fans bär på sina västar. I slutändan är dock denna sammanhållning mer representativ, och den förmodade "hederskoden" som ursprungligen fanns i häftet till det andra albumet "Stronger Than Death" ska förstås på ett ganska skämtsamt sätt, vilket snabbt blir tydligt när man läser innehåll.
Blocket av ballader följde, som började med "Angel Of Mercy", för vilken Zakk satte sig vid klaviaturen. När flaggor med Dimebag Darrels likhet hängdes upp bakom honom stod det klart vad som skulle komma: "In This River", som han återigen tillägnade vännen Dimebag Darrel, som mördades 2004. Zakk sjöng den här låten med mycket känsla och ändå enorm kraft och med det var showens höjdpunkt över. Det är synd, jag kunde ha hört låten i en extra lång version och det i en kontinuerlig loop. Hymnen skär genom märg och ben och lämnar en vördnadsfull publik i dess kölvatten. Slutet på uppsättningen blev "The Blessed Hellride", "Suicide Messiah", "Concrete Jungle" och "Stillborn". En blixtad publik är kvar på en sen timme, toppframträdande av Black Label Society. Mannen bakom reglagen gjorde också ett bra jobb och gav Z7 ett fett ljud. När de sista tonerna av "Dödfödd" hade tonat bort och hallljuset tändes igen alldeles för snabbt visade klockan exakt 90 minuter. Ur denna synvinkel skulle den ena eller andra låten ha fått mer utrymme i uppsättningen.
Black Label Society "Angel of Mercy" Z7 Pratteln 14/03/2015
En riktigt lyckad kväll och på skivan verkar låtarna ganska lugna, men live blåser de omkull, speciellt de från nya albumet, det är otroligt. Ett absolut liveband som du borde ha sett en gång i ditt liv. Det är inte för inte som Zakk Wylde är en av de bästa metalgitarristerna i dag och redan är en populär figur. Han byter dock sina medmusiker ganska ofta, speciellt basistens position har varit föremål för ett stort antal laguppsättningsförändringar tidigare. En av de mest kända ägarna är förmodligen Robert Trujillo, som också avslutade sitt arbete på BLS samtidigt som tiden på Ozzy Osbourne tog slut, för att lite senare gå med i Metallica. Black Label Society skakade det traditionella Basel-templet imponerande. Inte lika "wylde" som tidigare, med mindre snopp, mindre kryss, mindre aggressivitet, men ändå tungt, med bra ljud, full bräda med gitarrer och allt som var att vänta. Black Label Society är definitivt fortfarande en kraft live och absolut värda att lyssna på. Ingen nåd och helvete ja!
Setlist Black Label Society:
- Intro: Whole Lotta Sabbath (Wax Audio Song)
- Början...Äntligen
- Begravningsklocka
- Blöda för mig
- Hjärta av mörker
- Självmord Messias
- Min döende tid
- Fan syndafloden
- Gitarrsolo
- Godspeed Hell Bound
- Nådens ängel
- I denna flod
- Den välsignade Hellride
- Betongdjungel
- Dödfödd
[rwp-review id=»0″]
Mer till dig:
"Dravens Tales from the Crypt" har varit förtrollande i över 15 år med en smaklös blandning av humor, seriös journalistik – för aktuella händelser och obalanserad rapportering i presspolitiken – och zombies, garnerad med massor av konst, underhållning och punkrock. Draven har gjort sin hobby till ett populärt varumärke som inte kan klassificeras.
Min blogg var aldrig designad för att sprida nyheter, än mindre bli politisk, men med aktualiteter kan jag bara inte låta bli att fånga upp information här som annars är censurerad på alla andra kanaler. Jag är medveten om att designsidan kanske inte verkar "seriös" för många i detta avseende, men jag kommer inte att ändra detta för att tillfredsställa "mainstream". Den som är öppen för icke-statskonform information ser innehållet och inte förpackningen. Jag har försökt tillräckligt med att förse folk med information under de senaste 2 åren, men märkte snabbt att det aldrig spelar någon roll hur det är "paketerat", utan vad den andra personens inställning till det är. Jag vill inte lägga honung på någons mun för att möta förväntningarna på något sätt, så jag kommer att behålla den här designen för förhoppningsvis kommer jag någon gång att kunna sluta göra dessa politiska uttalanden, för det är inte mitt mål att fortsätta så här för alltid 
Jag lämnar upp till var och en hur de hanterar det. Du är välkommen att kopiera och distribuera innehållet, min blogg har alltid legat under WTFPL-licens.
Jag tycker det är svårt att beskriva vad jag faktiskt gör här, DravensTales har blivit en kulturblogg, musikblogg, chockblogg, techblogg, skräckblogg, rolig blogg, en blogg om hittade artiklar på internet, internet bisarr, skräpblogg, konstblogg, varmvattenberedare, zeitgeist blogg genom åren , Skrotblogg och greppväska blogg kallas. Allt som är rätt ... - och ändå inte. Huvudfokus för bloggen är samtida konst i ordets vidaste bemärkelse.
För att säkerställa driften av sajten är du välkommen att Gör en donation med kreditkort, Paypal, Google Pay, Apple Pay eller direktdebitering/bankkonto. Stort tack till alla läsare och supportrar av denna blogg!
